Historia
Några axplock ur barnmorskornas spännande historia som också i allra högsta grad är kvinnohistoria. Barnmorskans historia är allas vår historia!
Vill du veta mer rekommenderar vi:
Svenska Barnmorskeförbundets jubileumsbok 300 ÅR I LIVETS TJÄNST.
Pia Höjeberg: Jordemor - Barnmorskor och barnsängskvinnor i Sverige. 1981 Gidlund, 1991 Carlssons, nyutgåva 2011 Carlssons Bokförlag.
Pia Höjeberg: Helena Malhiems Barnmorskelära år 1756. 1995 Hälsopedagogik AB.
Pia Höjeberg: Tröskelkvinnor - barnafödandet som kultur. 2000, Carlssons.
Pia Höjeberg: Syster Stork. Barnmorskan Johanna Bovall Hedén 1837-1912. Liv och skriftställning. 2007, Carlssons.
Christina Romlid: Makt, motstånd och förändring: Vårdens historia speglad genom det svenska barnmorskeväsendet 1663-1908 Avhandling Uppsala Universitet, Vårdförbundets FOU 55, 1998
Lisa Öberg: Barnmorskan och läkaren - Kompetens och konflikt i svensk förlossningsvård 1870 - 1920. Ordfronts förlag
Lena Milton: Folkhemmets barnmorskor - Den svenska barnmorskekårens professionalisering under mellan - och efterkrigstiden. Avhandling, Uppsala Universitet 2001.
Christina Jansson: Maktfyllda möten i medicinska rum - Debatt, kunskap och praktik i svensk förlossningsvård 1960-1985. Sekel förlag.
Svenska Barnmorskeförbundet: Jubileumsskrift Barnmorskeförbundet 1886 - 1986 - en exposé över förbundets 100-åriga historia.
Ulf Högberg: Maternal Mortality in Sweden. Avhandling, Umeå Universitet 1985.
Ulf Högberg: The Decline in Maternal Mortality in Sweden: The Role of Community Midwifery. American Journal of Public Health, August 2004, Vol 94, No 8.
De första kända barnmorskorna
Äldre benämningar på barnmorskor har varit hjälpgummor, jordgummor och jordemödrar.
Kvinnor har i alla tider hjälpt varandra vid födandet. I 2:a Mosebok 1:a kapitlet berättas om hjälpkvinnorna Siphra och Pua. Under fångenskapen i Egypten befallde farao att alla barn skulle dödas. "Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke som konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva". Från antikens Grekland är en barnmorska känd, filosofen Sokrates mamma Phanarote. Sokrates inspirerades av sin mors arbete och kallade sin filosofi "maietik" som var det grekiska ordet för förlossningskonst. Sokrates filosofi var att inte ge människor svaren utan att förlösa deras tankar.
Häxjakterna I Sverige dödades mellan åren 1666 och 1676 300 kvinnor. Det finns en teori (Heinsoh-Steiger) att häxprocesserna var befolkningspolitisk åtgärd, med syfte att utrota kvinnornas kunskap om födelsekontroll. Anledningen till detta skulle vara att digerdöd och missväxt minskat Europas befolkningsmängd med nästan en tredjedel. Den feodala ekonomin hotades av bristen på arbetskraft. I Häxbullan "Malleus Malleficarum" (sv. Häxhammaren) skriver munkarna år 1484 " Ingen skadar den katolska tron mer än jordemödrarna. Ty dödar de inte barnen så tar de, under sken att de vill bestyra något, dem ut ur kammaren och offrar dem åt demonerna". Man sätter likhetstecken mellan häxa och jordemor.
Jordgummornas arbete regleras
Den första kyrkoordningen för jordgummor kom år 1571. Jordgummorna fick rätt att förrätta nöddop, men skulle också rapportera alla nyfödda. De skulle försöka få barnaföderskorna att berätta vem som var barnafader.Collegium Medicum (föregångaren till Socialstyrelsen) bildades år 1663 och ålades kontrollen av jordgummorna. År 1686 utfärdades en förordning att Stockholms barnmorskor skulle genomgå utbildning, examineras av stadsläkaren och avlägga ed till Magistraten. Jordegummornas ed uti Stockholm från år 1711. En händelse som kan ha påverkat utvecklingen var att en barnmorska hade ertappats med att ge ett känt abortframkallande medel till en kvinna.
Kunskapsutveckling
Läkaren Johan von Hoorn (1662-1724), som kallats den svenska förlossningskonstens fader, skrev sin lärobok för jordgummor "Siphra och Pua" år 1719. Barnmorskornas konst hade i regel förmedlats i muntlig tradition. Barnmorskor hade dock skrivit läroböcker, i Frankrike bl a Louyse Bourgeois som mellan åren 1609 och 1634 skrev tre böcker i ämnet och Justine Siegemundin från Tyskland skrev åren 1690 "Den Kur-Brandenburgska Hofbarnmorskan".
Barnmorskan Helena Malhiem skrev sin lärobok Barnmorskelära år 1756, men Collegium Medicum avslog publicering då den "inte fyllde något behov". En läkare och medlem i Collegum Medicum skulle själv just till att ge ut sina föreläsningar i bokform. Helena Malhiems barnmorskelära återfanns av barnmorskan och författaren Pia Höjeberg och kom ut i tryck år 1995. Boken innehåller också berättelsen om Helenas liv och hur boken hittades i Riksarkivet. Det kom att dröja till år 1993 innan en svensk barnmorskelära med enbart barnmorskor i redaktionen gavs ut.
Barnmorskeförbundet stred för att utbildningen skulle förlängas och fick igenom sitt krav på två-årig utbildning år 1921. Läkarna motsatte sig länge att barnmorskeutbildningen förlängdes. Sedan år 1951 krävs sjuksköterskeutbildning för att bli barnmorska. Högskolereformen år 1977 gjorde sjuksköterske- och barnmorskeutbildningarna till högkoleutbildningar. Därmed blev det möjligt för barnmorskor att avlägga akademiska examina. Sedan dess har drygt hundra barnmorskor disputerat och nio barnmorskor är idag professorer.
Rätten att använda förlossningsinstrument
Förlossningstänger konstruerades under 16- och 1700-talet av läkare i England och Holland. Läkarfamiljen Chamberlen avslöjade inte hur tången såg ut, den var en viktig inkomstkälla för familjen. Andra läkare ville däremot att användningen av deras tänger skulle spridas för att rädda liv.Att använda instrument ansågs vara förbehållet läkarna/männen.
Barnmorskorna i Sverige fick år 1829 rätt att använda förlossningstång när ingen läkare fanns tillgänglig. Internationellt sett är detta unikt. De stora geografiska avstånden och bristen på läkare var orsakerna. För att få rätten krävdes s k instrumentexamen.
Den första barnmorskan som tog instrumentexamen var Anna Svensdotter, född år 1802, från Järna socken och änka efter en arbetare. Hon hade 13 mil till läkaren i Hedemora.
Vilka blev barnmorskor?
På 1870-talet sades att det blev bäst barnmorskor av "qvinnor födda och uppfödda på landet, med enkla lefnadssvanor och rena seder, samt begåvade med det praktiska förstånd, som i så hög grad utmärker den svenska allmogen". Ett fåtal av de som hade utbildning från läroverk eller seminarium troddes klara yrkets krav. "De medföra andra vanor och större pretentioner än önskligt är för dem, som ägna sig åt så svagt avlönat arbete, och de hafva likväl hvarken med avseende på uppfattning, yrkeskunskap och praktisk duglighet visat sig stå framför åtskilliga av de enkla bondflickor som dessbättre utgöra flertalet af Sveriges barnmorskor". Barnmorskan titulerades länge fru, även då hon var ogift. Man ansåg att barnmorskan skulle veta hur det kändes att bära och föda barn. Långt in på 1800-talet kunde inte en "orörd" kvinna bli barnmorska
Barnmorskeförbundet ville införa sedlighetskrav för inträde till utbildningen. Det tillsammans med ändrad social rekrytering var led i förbundets strävan att höja yrkeskårens status.
Hemförlossning, förlossningshem och förlossningsavdelnig
Stockholms Jordegummor hade delat in staden i olika distrikt. På dörren till barnmorskans hem satt en bild av ett spädbarn så att man visste var barnmorskan kunde hämtas. Länge förlöstes alla i hemmet. Även sedan barnbördshus införts föddes majoriteten av barnen i hemmet. Barnbördshusen fick också dåligt rykte på grund av dödligheten i barnsängsfeber. Med upptäckten av bakterierna och införande av aseptiken gick dödstalen ner på barnbördshusen. På barnbördshusen var det gratis att föda, de som hade råd föredrog länge att föda hemma. 1920 föddes 6000 av 7000 barn i Stockholm på barnbördshus. För landets som helhet dröjde det till mellankrigstiden innan majoriteten av födslarna ägde rum på barnbördshus.
Barnmorskan i genusperspektiv
I Lisa Öberg doktorsavhandling beskriver hon hur barnmorskans existens vållade problem: "Hon var utbildad, stark, hade statlig examen, var en samhällelig funktionär, rörde sig fritt utanför hemmets väggar, arbetade sida vid sida med män, hade egen inkomst och var självförsörjande - ibland till och med familjeförsörjare. Samtidigt var hon ofta gift, hade egna barn och alltså ett eget sexualliv, och ibland ogift med barn".
Barnmorskeförbundet - det första kvinnliga yrkesförbundet - bildat 1886
Göteborgs barnmorskesällskap bildas 25 april 1885, sammankallat av Johanna Hedén. Johannas ord: "I en tid, då de mest olika yrkesidkare täfla om att bilda fackföreningar till inbördes gagn, våga vi hoppas, att denna starkt stigande rörelse skall mäkta uppväcka äfven den mest försoffade barnmorska, så att hon ock inser, att samhållande enighet inom kåren är den bästa häfstång, varmed barnmorskan i våra bistra tider kan bjuda till att vinna någon allmän fördel för sig och sina patienter."
Stockholms Barnmorskesällskap bildas under Hanna Qvarsells ordförandeskap den 8 februari 1886.
Ett löfte om bättre tider
Svenska Barnmorskeförbundet bildas 12-14 juli 1886, på det första allmännabarnmorskemötet i Stockholm. Johanna Hedén hälsade de 200 närvarande barnmorskorna:"Det är ett under att så många kommit tillsammans, vilkas yrke är så ringa aktat, dem nästan ingen bryr sig om och som endast får vara med i nöd och elände. Men detta möte är ett löfte om bättre tider, fastän vi själva måhända ej få uppleva detta".
En egen tidskrift - Jordemodern 1888
Jordemodern utkommer med sitt första nummer 1888. Redaktör var dr Wretlind. Som redaktör innehade han även äganderätten till tidningen.
Utbildningsfrågor och organisation
Decennierna kring förra sekelskiftet dominerades av utbildningsfrågorna och ansträngningar för att förbättra barnmorskornas situation. Barnmorskorna ville att utbildningen skulle förlängas och att förhållandena under studietiden skulle förbättras. Organisationen byggs upp, med lokala barnmorskesällskap och en centralkommitteé. Ordförande i centralkommittén är dr Wretlind.
Internationellt samarbete
Svenska barnmorskor deltar för första gången i ett internationellt barnmorskemöte år 1900. Mötet som hålls i Berlin samlar cirka 1000 barnmorskor.
Manliga läkare som ordföranden 1908 -1944
Hanna Qvarzell väljs till ordförande i förbundet år 1907. Oppositionella krafter bildar 22 mars Allmänna Barnmorskeföreningen Nornan. I en insändare i Jordemodern år 1908 uppmanar föreningen Nornan Hanna Qvarzell att avgå och förespråkar att en manlig läkare väljs till ny ordförande. Hanna Qvarzell avgick vid det sjunde barnmorskemötet i Stockholm. Dr Mannheimer valdes till ny ordförande. 1944 väljs barnmorskan Ellen Erup till ordförande och traditionen med manliga läkare som ordföranden bryts.
Den första kvinnliga riksdagsledamotens jungfrutal
Sveriges första kvinnliga riksdagsledamot Kerstin Hesselgren stöder i sitt jungfrutal den 22 mars 1922 upp regeringens förslag att höja barnmorskornas löner. Ur talet "Jag förstår mycket väl, att nu behövs det sparas och sparas på alla håll och kanter, men jag måste å andra sidan säga, att detta icke borde få gälla, när denna sparsamhet skall gå ut över en kår av kvinnor , som ha ett så maktpåliggande och slitsamt arbete som barnmorskorna, på samma gång som de på många håll verkligen leva under ytterst svåra ekonomiska förhållanden. ..."
I talet tar Kerstin Hesselgren sedan upp att barnmorskorna, särskilt i landets fattigare delar, har svårt att få ut sina taxor av familjerna som har det ekonomiskt svårt. Barnmorskor kunde inte heller ta extra arbeten, de fick inte använda sina händer till grovt arbete. De kunde t o m behöva ta hjälp med sin egen städning för att kunna vårda händerna!
1928 Äganderätten till Jordemodern övertas av förbundet.
1943 Livets träd blir symbol för barnmorskeförbunden i de nordiska länderna
1950 NJF, Nordiska Jordemorförbundet, bildas, ordförande blir Ellen Erup.
1950-60 Inom Barnmorskeförbundet diskuteras anslutning till TCO. Man har fortfarande inte någon förhandlingsrätt. Från början av femtiotalet krävs sjuksköterskeutbildning för att bli barnmorska. Mödrahälsovården byggs upp. Psykoprofylaktisk inriktning av mödrautbildning och förlossningsförberedelser introduceras av barnmorskan Maj-Brith Bergström-Walan.
Senast uppdaterad 2011-11-24
