Svar till Hans Karlsson angående SKL:s rapport om sommarens förlossningsvård

I torsdags var jag på SKL:s workshop om framtidens kompetensförsörjning inom förlossningsvården.

Jag närvarade i syfte att representera Stockholms Barnmorskesällskap och är i övrigt frilansande barnmorska på en av SLL:s förlossningskliniker.

Dagen inleddes med orden, ” Vi är nog alla eniga om att vi har en trygg och säker förlossningsvård i Sverige, men…”

Som kliniskt arbetande barnmorska ställde jag mig frågan, pratar vi om samma Sverige? Ingen av mina kolleger skulle hålla med om det påståendet. Vi har INTE en säker och trygg förlossningsvård, vi har det motsatta! Att däremot verksamhetschefer nickar instämmande beror på att de annars skulle hålla med om att de inte gör ett bra jobb och vem vill det? Jag tror att många av de födande kvinnorna hade känt sig kränkta om de fått ta del av torsdagens workshop.

Statistiken från er på SKL visar att sommaren ”gått bra” eftersom 95% av kvinnorna fått föda där de tänkt sig. Men det säger ingenting om hur timmarna före ankomst till kliniken varit, det säger inte ens om barnet fötts på sjukhuset, eftersom det är moderkakans framfödande som avger var partus varit. Ett barn som föds i bilen/ på parkeringen/ i ambulansen/ i hemmet, men där moderkakan kommer på sjukhuset räknas alltså som en normal sjukhusfödsel. Födande kvinnor hålls hemma med uppmaningen ” kan du stanna hemma lite till så finns nog en ledig plats snart”. Ingen gång då kvinnor ofrivilligt hålls hemma avlyssnas fosterljud. Ingen gång kan kvinnan erbjudas den medicinska smärtlindring som eventuellt önskas. Ingen gång får hon ett professionellt stöd av en barnmorska. Statistiken säger ingenting om vi inom vården orsakade kvinnan en onödig förlossningsskada p.g.a ett forcerande orsakat av stress. Var finns statistiken över hur ensamma kvinnorna känt sig under förlossningsarbetet? Varför har SKL fullständigt struntat i det nya sökordet ”går ej hänvisa”? 

Vi barnmorskor springer mellan de födande och tvingas prioritera var man som mest behövs. Är detta vad vi kallar patientsäkerhet?!  Att föräldrar efter födseln kan pusta ut och trots en förlossningsvård i kris och skattar sin förlossningsupplevelse som positiv beror på:

1: Vi barnmorskor tillfrågar mamman 1-3 dagar efter födseln om hennes upplevelse. Mammorna har knappt hunnit reflektera över vad som hänt och är tacksamma över att de fått ett levande friskt barn, att de själva överlevt och lyckan över att ha blivit mamma överväger.

2: Vi vårdpersonal är i en maktposition och kvinnor skattar sin upplevelse högre då de tros förväntas ge oss ett betyg. Vad jag försöker säga är att den skattning, mellan 0-10 som kvinnor ska svara på under bb-tiden säger lika lite som er statistik, om att 95 % fick föda där de önskat.

Vi har ett enormt mediaflöde som dagligen rapporterar om förlossningsvårdens misslyckanden. Föräldrar vittnar om förlossningsskador hos både mor och barn. Kvinnor får diagnosen posttraumatiskt stressyndrom efter att ha fött barn. Förlossningsrädslan ökar i befolkningen (både hos kvinnor och män). Kvinnor med traumatiska förlossningsupplevelser startar organisationer för att gemensamt höras. Barnmorskor larmar om sin arbetssituation och om bristen på patientsäkerhet. Socialminister Annika Strandhäll (s) sitter i tv och är djupt oroad och påstår inte på något sätt att hon är nöjd med läget inom förlossningsvården just nu. Allt detta pågår medan verksamhetschefer, sjukhusdirektörer, direktörer inom SKL och ledning inom Hälso- och sjukvårdsnämnd håller varandra om ryggen och vägrar ta in verkligheten.

I torsdags ställdes frågan om intresset för fler workshops fanns. Svaret var entydigt, intresset var stort. Jag har ett förslag: bjud istället in kliniskt arbetande barnmorskor inför nästa temadag/workshop rörande förlossningsvården. Vi sitter väldigt gärna ner och samtalar med andra barnmorskor runt om i landet. Vi svarar gärna på frågor om hur förbättringsåtgärder och kompetensförsörjning borde utformas och vi äter gärna en flott lunch på ett flott hotell. Jag kan inte lova att stämningen kommer bli lika samstämmig, likgiltig och blasé som i torsdags men jag kan lova det motsatta!

Med vänlig hälsning, Elin Hallgren frilansande barnmorska och styrelseledamot i Stockholms barnmorskesällskap.

6 kommentarer till Svar till Hans Karlsson angående SKL:s rapport om sommarens förlossningsvård

  1. Tack Elin Hallgren för detta, närhet av verkligheten som spelas i toner med fakta på handen. Hur många drama ger ingen Lex Maria ? Hur manga fall mörkläggs?

  2. Hej Elin och Stockholms barnmorskesällskap
    Är rörande överens om du det skrivit. Är glad över att någon vågar och har modet att kliva fram och berätta om hur verkligenheten ser ut.
    Varma hälsningar och en stor kram Gudrun Abascal

  3. Tack för bra inlägg.
    Jag ser fram emot när PROM /PREM införs i Graviditetsregistret. Kommer förhoppningsvis att bli en tydlig input från de födande kvinnorna som kan mätas nationellt from någon gång nästa år?

  4. Tack Elin En strålande sammanfattning av dagens förlossningsvård som jag under 40 år aldrig upplevt värre.

    Mitt recept för en bra BM är 1 .En stor dos rättspatos
    2. En dos civil olydnad
    3. En rejäl dos civilkurage
    Du visade prov på allt .

    Kram Christina Jarnald

Lämna en kommentar