2017-08-20-Rapport från BB marschen Jönköping 

Uppemot 170 personer samlades i Rådhusparken för att sedan i rejält regn tåga vidare genom centrumgatan till Hovrättstorget. Ramsor som; Vägra vård i en Ford, Vi vill inte spricka i en parkeringsficka och Låt ropen skalla BB åt alla skreks ut. Den större delen av folket var familjer som är den grupp som berörs mest men även den äldre generationen fanns representerade. Ingen av våra lokala politiker fanns representerade. Det blev dock en diskussion kring ett inlägg som en av våra lokalpolitiker gjort på FB. Denna diskussion fördes via FB samt lokala Media.

Tal från de som arrangerat detta hölls samt tal av ordförande Erica Solhem och en text som vår kollega Martina Fredriksson skrivit lästes upp ( se nedan). Kvinnor hade även lämnat in svar på frågan vad kan bli bättre. En sammanfattning av deras svar är; en barnmorska hos sig under hela förlossningen, att partner får kvarstanna på BB, enkelsal BB och fortsatt uppföljning efter hemgång från BB beskriver en osäkerhet vart ska man vända sig vid problem.

Helt rimliga och för mig självklara saker. Vi kan bli klart bättre på att följa vad kvinnor vill ha.

Jag hoppas att detta ger ringar på vattnet och att vi träffas mer på detta sätt

/Erica Solheim

 

Tal från BBmarschen:

Svensk förlossningsvård är i grunden bra. Vi är bland de främsta i världen och idag finns stark evidens att barnmorskor har en betydande roll för att förebygga sjukdom hos mor och barn. Under graviditet träffas i stort sett alla kvinnor en barnmorska. Där och då läggs grunden för en så bra förlossning som möjligt. Barnmorskan arbetar med kvinnan, barnet och familjen i centrum.

Alla barnmorskor behövs för att Sverige förblir bland de bästa länderna i världen när det handlar om att vänta och att föda barn.

Men idag håller någonting på att hända, något är på väg att brista. Dagens vård är överbelastad – underdimensionerad – det är svårt att kunna tillgodose mer än de medicinska kontrollerna. Helheten tappas bort

Barnmorskor lämnar yrket. 1 av 10 av Sveriges barnmorskor jobbar inte längre med sitt yrke. Varför? Förklaring : Bristande resurser och stress. Var tredje barnmorska visar på någon form av utbrändhet. Var tredje barnmorska har varit med om en situation som fått dem att överväga att sluta. Våra kollegor lämnar yrket på grund av det man kallar samvetsstress – att känna sig otillräcklig. Att inte ge den vård och stöd som ni alla kvinnor har rätt till.

Vi vill stå vid er sida, skapa trygghet och ge er bästa möjliga förutsättningar för ert födande.

Det finns stark evidens för att barnmorskan främjar normala processer och förebygger komplikationer. En högre grundbemanning ger möjligheten till en barnmorska per födande ger även möjlighet till egen kompetensutveckling och möjlighet att handleda studenter samt ge nödvändigt stöd till blivande och nya kollegor.

Det är hög tid att regering, makthavare, regioner/landsting och arbetsgivare ser och uppmärksammar den kompetens och styrka som finns inom barnmorskeprofessionen och vi får de resurser och verktyg för att utveckla vården vidare.

Det är nu Sverige måste agera. Det behövs fler Barnmorskor. För kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter – och för kommande generationer.

/Erica Solheim

 

Förlossningen går inte framåt. Hon har kämpat i många timmar utan progress och nu orkar hon inte mer. Hon gråter. Jag tröstar, berättar vilket fantastiskt arbete hon gjort och att hon ska vara stolt över sin insats. Jag ringer på läkaren, ett snitt bokas. Vi förbereder allt, eftersom det är akutsnitt har vi ingen tid, vi får komma när plats finns på operation. Barnets puls är okej så man kan vänta.
Det larmar på sal 9, jag måste gå dit men lovar att snart komma tillbaka för att besvara frågor om kejsarsnitt.
På sal 9 finns en omföderska i latensfas. När jag kommer dit har vattnet gått, värkarna är mer intensiva och hon har panik i blicken. Hennes första förlossning var hemsk. Hon upplevde att ingen hade tid med henne, smärtlindringen var undermålig och förlossningen långdragen. Jag vill att det ska bli annorlunda denna gång, jag vill ge henne revansch. Jag är där, jag masserar, hjälper till med lustgasen och avlyssnar barnets hjärtljud. Hon är smärtpåverkad men trygg. Allt går fint framåt och snart är det dags att krysta. Jag skymtar barnets huvud under värkarna när det knackar på dörren. En stressad kollega viskar att hjärtljuden är sämre på andra salen så snittet blir nu på direkten.
Jag har inget val, jag måste gå. Min patient krystar nu aktivt men jag måste gå. Det är ett stressigt pass på förlossningen, ingen annan kan gå på snittet. En barnmorska från BB kommer för att förlösa min omföderska. Jag förklarar för patienten att jag måste gå. Jag säger förlåt. Hon gråter högt och håller fast min arm. Hennes man är arg, han gråter också. Jag måste gå, jag lyckas lirka mig loss och backar ut.
Kejsarsnittet gick bra. Paret berättade efteråt att de kände sig bortglömda och ensamma eftersom jag gick till en annan patient. Jag hade ju lovat att komma tillbaka och vara hos dem vilket inte skedde. Jag ber om ursäkt och förklarar varför jag inte var hos dem. De förstår men jag ser att de är besvikna.
Omföderskan som jag lämnade 9 minuter innan hennes andra barn föddes vill inte träffa mig mer. Hon vill inte ha mina förklaringar eller ursäkter. Jag gråter när jag cyklar hem.

/Martina Fredriksson